Tegnérsamfundet

Har den svenska litteraturen en nationalskald? De flesta skulle i dag nog vilja avstå från att utkora någon till det. Kanske Tomas Tranströmer ligger närmast till. Men om vi hade ställt den frågan för hundra år sedan, skulle svaret från de allra flesta litteraturintresserade ha blivit Esaias Tegnér. Det säger något om hans betydelse.

Esaias Tegnér (1782–1846) var förr ett självklart inslag i alla poesiantologier och vissa av hans skrifter ingår fortfarande i den litterära allmänbildningen. I skolorna läste man ännu för några decennier sedan hela hans Frithiofs saga och lärde sig dess olika versmått. Kanske det ibland blev lite för mycket Tegnér...

Den unge värmlänningen som utan att ha gått i gymnasiet blev professor i grekiska i Lund vid 29 års ålder och biskop i Växjö tretton år senare gjorde en kometkarriär. Hans intelligens har ingen ifrågasatt, inte heller hans lysande stil som den framstår i tal och brev. Att han med sin poesi bröt nya banor i Sverige är också tydligt. För första gången uppmärksammades och översattes svensk diktning till andra språk. Vi ser nu annorlunda på vikingatiden är vad man gjorde på Tegnérs tid, och det är lätt att kritisera hans syn på den tiden som romantisk. Men så länge svenska språket lever, så länge kommer hans dikt ”Det eviga” att höra till dess omistliga skatter. ”Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort” – ord som dessa har i tider av krig och kris varit till tröst och eftertanke.

Tegnér var också en framstående litteraturkännare och kritiker. I breven vimlar det av träffsäkra formuleringar, och hans ”Akademisången 1836” ger en bild av hela den gustavianska tidens litteratur. Sådana översikter hade tidigare inte funnits på svenska.

Men Tegnér var inte bara författare. Han var en verksam biskop i sitt stift, han verkade för att bygga nya och större kyrkor, så kallade tegnérlador, och förbättra skolväsendet. Det svenska skolväsendet låg som bekant då ännu helt i kyrkans händer, och en biskop fick ägna mycket tid åt skolfrågor. Tegnérs predikningar och ännu mera hans tal vid skolavslutningar är en förnämlig del av den svenska talekonstens skatter.

Som biskop deltog han i flera riksdagar och blev med åren allt mera konservativ. Sin ungdoms beundran för Napoleon hade han avsvurit sig i ”Det eviga”, nu bekämpade han på olika fronter den tidens liberalism eller, som han kallade det, ”rabulismen”.

Efter några år av försvagad mental hälsa dog Esaias Tegnér den 2 november 1846 på biskopsgården Östrabo i Växjö. Efter tio år fick han en staty på Tegnérplatsen i Lund, den första statyn i Sverige som restes över en icke kunglighet.

Under tiden 1813-1826 bodde Tegnér och hans familj på Stora Gråbrödersgatan mitt i Lund. I slutet av 1800-talet skulle huset rivas, men genom en insamling i den skånska adeln lyckades man rädda den del av huset som bestod av matsalen och arbetsrummet. Det ägs av Tegnérstiftelsen och för drift och öppethållande står Kulturhistoriska museet i Lund. Detta är Nordens äldsta författarmuseum.